'

Ja ni, det blev då inget roligt besked hos vetrinären igår så mamma och pappa hämtade mig och didrick i skolan och vi åkte tillsammans till djursjukhuset. Där fick vi en halvtimma för att "säga hejdå" till alice. Hon var så himla glad över att se oss när vi kom att det var hemskt eftersom man visste vad som väntade. Man märkte självklart att hon inte hade så mycket ork men hon var så glad och såg så frisk ut utanpå att det kändes så extremt fel att ta bort henne. Vi var sedan med när de tog sprutan som gjorde att hon somnade in. Usch, det här är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv! Ni kanske tycker jag är larvig som känner såhär för en hund inte vet jag men då är ni dumma i huvudet för en hund betyder så otroligt mycket för en själv och familj. Det går inte att förstå att hon faktiskt är borta nu. Det värsta nu efteråt är att vara hemma för det är så jävla tomt i huset eller ännu värre är att komma hem till ett tomt hus istället för att bli bemött av en glad hund. Alla saker som man tog förgivet och inte tänkte så mycket på då tänker man på nu.

Hon var stor som en björn men världens snällaste och vackraste.
Jag kan verkligen inte ta det här bra alls, jag hatar det här.